| OM DODI STAMTAVLA RESULTAT KORNING MH UTSTÄLLNING UPPFÖDARENS BLOGG OM DODI | |||||
E. Beowulfs Strix |
|||||
Dodi var min första ”egna” hund, dvs den första hunden som jag själv har fått fostra och lära in allt. De andra hundarna jag har haft i mitt liv har varit familjehundar när jag växte upp.
Med tiden fick hon i alla fall upp en mycket bra arbetsmotivation, spårintresse och föremålsintresse, att vi kunde jobba oss upp mot elitklass i spår. År 2005 hade vi vårt i särklass bästa år. Vi fick vårt första cert i spår, kvalade till och deltog i Bruks-SM i spår i Värnamo. Där kom vi på 12:e plats med spårgruppens bästa lydnad. Det året blev Dodi SBCH och fick totalt 5 cert i spår. Dodi blev även Årets Bruks Aussie 2005. Följande år gick det inte riktigt lika bra. Vi startade visserligen med ett kanonresultat på 618p i Herrljunga, men sen gick det utför. Bara brutna tävlingar rätt igenom, noskvalster verkade så småningom vara orsaken. Två lägre tävlingar i sök genomfördes och på den andra blev vi uppflyttade. Tack vare kanonresultatet på 618p i spåret och ett mindre bra från året innan så hamnade vi på 2:a reserv till Bruks-SM i spår i Borlänge. Tro det eller ej – en vecka före start kom telefonsamtalet. Vi var med! Med ett minimum av positiva tränings- och tävlingspass bakom oss åkte vi upp och deltog. Vi genomförde tävlingen och kom på 22:a plats.
Under resten av året och under första halvan av 2007 fortsatte jag att träna med Dodi. Vi startade en högre klass sök med godkänt resultat och tränade spår och lydnad. Under hösten 2007 fick Dodi en sämre hälsa med såriga slemhinnor, tappad hull och det värsta - tappad livsglädje. Dodi fick diagnosen DLE (Discoid Lupus Erythematosus), en autoimmun hudsjukdom. Dodi kunde leva vidare med hjälp av kortison och livsglädjen kom tillbaka. Skönt! I samband med detta bestämde jag mig för att pensionera Dodi. Hon hade förutom sjukdomen, med stigande ålder tappat motivationen för träning och tävling. Dodi var supernöjd med tillvaron som pensionär och hon blev jätteglad för att äntligen få vara den "fikahund" hon egentligen ansåg sig vara född till. De sista åren började Dodi se allt sämre och även höra dåligt. Det förvärrades så mycket att hon var orolig när vi var i främmande miljöer, letade hela tiden efter mig trots att jag hade henne i koppel eller lina. Hon kunde ju inte lokalisera var jag befann mig när jag ropade på henne - hon kunde inte heller se mig förräns hon kom precis intill mig. Den 5 december 2011 valde jag att avsluta Dodi's liv här på jorden. Ett oerhört jobbigt beslut men nödvändigt att ta! Jag har sparat ner det som Tina, Dodi's uppfödare, skrev om min fina hund när hon hade blivit avlivad. <Länk> Jag kanske ska berätta att Dodi var av rasen australian shepherd också. Rasen kallas även för “aussie” i folkmun... |
|||||
* LP II, bästa resultat 196p.
|